En stereotyp är en inre bild av en tänkt, eller faktisk grupp och dess medlemmar, ofta i form av förenklade föreställningar av medlemmarnas egenskaper. Så som begreppet används idag myntades det av den amerikanske journalisten Walter Lippmann i boken Public Opinion från 1922. En stereotyp kan exempelvis ha etnisk, nationell, religiös eller genusbetingad anknytning, som till exempel den flitiga asiaten, den tjuvaktiga zigenaren, den feta amerikanen, den girige juden, den snåle skotten, den korkade blondinen eller den starka, tysta mannen.

Wikipedia

 

Vi har alla stereotypa föreställningar om någon grupp. Det är mänskligt att förenkla vår komplexa tillvaro. Att vi har fördomar mot andra innebär dock en begränsning som gör att vi kan missa mycket som är värdefullt.

Jag har bland annat haft mycket fördomar mot kristna människor. Det gjorde att det tog lång tid innan jag kände mig bekväm med att kalla mig kristen. Både för att jag märker att många reagerar negativt (för de har fördomar mot kristna) och för att jag inte var riktigt säker på att jag var en tvättäkta kristen person. Idag vet jag att jag kan vara precis som jag är och vara kristen.

Jag tänker Stackars Gud! Han om någon är kopiöst utsatt för stereotypa föreställningar och fördomar, av många betraktad som en trist gammal gubbe som tycker om tystnad och allt som är tråkigt i livet och som är snar att döma minsta lilla felsteg.

Det är motsatsen till den Gud jag känner. Min Gud är stark och kreativ. Han hjälper oss att tänka nytt och bättre och han är källan till inspirationen. Jag tror att Gud har sin hand med i många fantastiska uppfinningar och innovationer och inspirerar artister att skapa sina verk.

Vad har du för stereotypa föreställningar?