Mina dikter
Flexibel
följ villigt med i tidens anda
anpassa dig till alla andra
så får du snabba resultat
av dem som glömt sin egenart
Utopia
samtiden har hittat rätt
världen är ju näst perfekt
människan nu står i blom
då Gud har blivit ekonom
Psykos
något hotar min lycka
en förfärlig atomolycka
som bränner allting i sin väg
utarmar obarmhärtigt min själ
jag och jorden är av samma slag
faller du så faller jag
vi är inga avskilda delar
vi är bitar av det hela
Reduktion
jag känner mig förnedrad
när du mig minimerar
jag tillhör inget fack
jag tror jag vänder på min klack
Individuation
sönderkritiserad
reser jag mig
ur askan
jag vet att
det finns något
som lockar
ropar
viskar
lovar mig
att åter försöka
hitta hem
Anorexia nervosa
dagens kvinnoideal
är att vara trådlikt smal
outvecklad, undernärd
är hon kanske något värd
lydigt följer hon kulturen
våldför sig på kvinnonaturen
livlös, blodlös, utan kraft
tar hon faktiskt mindre plats
med en lämplig etikett
ska hon återfå sitt vett
på ett ganska enkelt sätt
får vi perspektiven rätt
Mönster
vanan är en mäktig bov
som håller hårt i sina rov
om igen jag tvingas vända
inför dörrar som är stängda
jag provar samma dörr på nytt
för tiden har ej ännu grytt
ännu söker jag forcera
det som ej fungerar mera
det är ej alls något lätt
att hitta dörren som är rätt
först jag måste släppa efter
lämna det som nu är rester
Former
när du krupit ända opp
högst på pyramidens topp
och äntligen har kommit fram
är du kanske helt ensam
när du fattar grannens hand
och slutar gå för egen hand
öppnas sakteliga en chans
att flyta med i livets dans
Sanna kvinnor
du är en kvinna helt unik
ensam i sitt slag, så rik
på gåvor goda, skilda
med en längtan till det vilda
lyssna till din inre vision
om virveldans med passion
en vildman som älskar utan sans
det vilda, fräscha i din essens
tysta aldrig hjärtats röst
då bankar det än värre i ditt bröst
hjärtat rymmer livets skatt
det allra djupaste skratt
Perspektiv
att för en stund
förflytta sig
i tid och rum
få veta
vad en människa
tänkt
är en gåva
som litteraturen
skänkt
Streberns visa
sikta på en karriär
för att bli en man av värld
sträva uppåt, konkurrera
för att åstadkomma mera
det finns en tydlig press
att klara mera stress
en normaliseringsprocess
mot alltmera hets
att stänga av
för att möta höga krav
är ett sätt bland flera
att prestera mera
kanhända blir arbetets tribut
att du till slut slår bakut
ska du verkligen tåla
att gå utöver din förmåga
Moment 22
du kommer hit och tar vårt jobb
du, en invandrarsnobb
eller lever du i flärd
på vår svenska välfärd
det finns ej något sätt
du kan ej göra rätt
Mina dikter
mina dikter är ett rop
att något är på tok
jag söker inte ära
utan försöker att lära
hur jag ska bli hel
när livet har gått fel
så lyssna med ditt hjärta
istället för att grammatiken rätta
Gud
du är solen i mitt liv
för du ger mig perspektiv
hjälper mig att tänka om
för att så småningom
bli fri
att njuta livets elixir
– kärleken