Flexibel

följ villigt med i tidens anda

anpassa dig till alla andra

så får du snabba resultat

av dem som glömt sin egenart

 

Utopia

samtiden har hittat rätt

världen är ju näst perfekt

människan nu står i blom

då Gud har blivit ekonom

 

Psykos

något hotar min lycka

en förfärlig atomolycka

som bränner allting i sin väg

utarmar obarmhärtigt min själ

 

jag och jorden är av samma slag

faller du så faller jag

vi är inga avskilda delar

vi är bitar av det hela

 

Reduktion

jag känner mig förnedrad

när du mig minimerar

jag tillhör inget fack

jag tror jag vänder på min klack

 

Individuation

sönderkritiserad

reser jag mig

ur askan

jag vet att

det finns något

som lockar

ropar

viskar

lovar mig

att åter försöka

hitta hem

 

Anorexia nervosa

dagens kvinnoideal

är att vara trådlikt smal

outvecklad, undernärd

är hon kanske något värd

 

lydigt följer hon kulturen

våldför sig på kvinnonaturen

livlös, blodlös, utan kraft

tar hon faktiskt mindre plats

 

med en lämplig etikett

ska hon återfå sitt vett

på ett ganska enkelt sätt

får vi perspektiven rätt

 

Mönster

vanan är en mäktig bov

som håller hårt i sina rov

om igen jag tvingas vända

inför dörrar som är stängda

 

jag provar samma dörr på nytt

för tiden har ej ännu grytt

ännu söker jag forcera

det som ej fungerar mera

 

det är ej alls något lätt

att hitta dörren som är rätt

först jag måste släppa efter

lämna det som nu är rester

 

Former

när du krupit ända opp

högst på pyramidens topp

och äntligen har kommit fram

är du kanske helt ensam

 

när du fattar grannens hand

och slutar gå för egen hand

öppnas sakteliga en chans

att flyta med i livets dans

 

Sanna kvinnor

du är en kvinna helt unik

ensam i sitt slag, så rik

på gåvor goda, skilda

med en längtan till det vilda

 

lyssna till din inre vision

om virveldans med passion

en vildman som älskar utan sans

det vilda, fräscha i din essens

 

tysta aldrig hjärtats röst

då bankar det än värre i ditt bröst

hjärtat rymmer livets skatt

det allra djupaste skratt

 

Perspektiv

att för en stund

förflytta sig

i tid och rum

få veta

vad en människa

tänkt

är en gåva

som litteraturen

skänkt

 

Streberns visa

sikta på en karriär

för att bli en man av värld

sträva uppåt, konkurrera

för att åstadkomma mera

 

det finns en tydlig press

att klara mera stress

en normaliseringsprocess

mot alltmera hets

 

att stänga av

för att möta höga krav

är ett sätt bland flera

att prestera mera

 

kanhända blir arbetets tribut

att du till slut slår bakut

ska du verkligen tåla

att gå utöver din förmåga

 

Moment 22

du kommer hit och tar vårt jobb

du, en invandrarsnobb

eller lever du i flärd

på vår svenska välfärd

det finns ej något sätt

du kan ej göra rätt

 

Mina dikter

mina dikter är ett rop

att något är på tok

jag söker inte ära

utan försöker att lära

hur jag ska bli hel

när livet har gått fel

så lyssna med ditt hjärta

istället för att grammatiken rätta

 

Gud

du är solen i mitt liv

för du ger mig perspektiv

hjälper mig att tänka om

för att så småningom

bli fri

att njuta livets elixir

– kärleken