Jag var en bit utanför min comfort zon förra veckan. Det var väldigt obehagligt men nyttigt. I efterhand så ser jag hur mycket det betyder att inte bara lunka på i sin lilla värld. Hur viktigt det är att få in nytt i vardagen.

När vi vill växa eller tillfriskna från psykisk ohälsa så måste vi ta nya steg. Ofta ut i det okända. Annars sker ingen förändring. Vi kan stanna i status quo av olika skäl; Oro och rädsla inför förändringar, av ren bekvämlighet eller för att vi vet vad vi har men inte vad vi får. Av olika skäl stannar vi där vi är. Vi vill ha förändringar men det får inte kosta för mycket eller bli obehagligt.

Jag vill verkligen förändras och växa bort från ohälsa. Så ibland orkar jag ta mig igenom svårigheter för att jag vet att jag tjänar på det. Och efteråt är jag väldigt nöjd med mig själv. Men det gör ont och smärta är ingen petitess. Det är ledsamt att det gör så ont för mig att växa och återhämta mig från svår sjukdom. Varje steg framåt gör att jag förlorar balansen och övermannas av obehag.

När var du utanför din bekvämlighetszon senast? När tog du dig igenom något svårt som fick dig att växa lite?

På min vägg har jag en skylt där det står: Life begins at the end of your comfort zone. Håller du med?