Jag är samma person idag som jag var för 15 år sedan.
Jag betedde mig inte likadant för 15 år sedan som jag gör idag. Då var jag svårt traumatiserad och dysfunktionell. Idag fungerar mitt liv på ett tillfredsställande sätt.
I själ och hjärta är jag densamma som jag var då! Då när jag var söndersliten av smärta.
Det är värt att notera att människor som mår jättedåligt inte har blivit en annan person. Det dåliga måendet kan överskugga allt annat så att vi framstår som någon annan. Men det är vi inte. Vår kärna är densamma.
Jag har erfarenhet av att bli behandlad annorlunda allt efter hur jag mår. Det är kanske oundvikligt. Jag var också hårdare mot mig själv under de svåra åren. Jag dömde ut mig. Om jag inte kunde acceptera mig själv är det kanske inte konstigt att andra inte heller gjorde det.
Men jag var inte en annan då. Jag var bara en människa som hade så förbannat ont i min själ så att jag inte fungerade känslomässigt. Jag kunde bara uppehålla mig vid mitt dåliga mående eftersom det dominerade hela min vakna tid.
Jag var inte heller dummare då. Jag var också medveten om mitt tillstånd. Jag såg också förändringen. Och jag gjorde allt i min levande makt att ta mig ut ur mitt fängelse.
Vi framstår ofta som mindre vetande och sjukare än vad vi är när vi lider av själslig smärta. Det är för att smärtan överskuggar allt annat. Vi kan kanske inte ens föra en vanlig konversation
Nja det tror jag inte! jag är inte samma person som jag var för 15 år sen, därför tror jag inte att du är det. Du har utvecklats precis som jag har. Vi har blivit en ny version av vårt gamla jag, vi har nya erfarenheter, och nya upplevelser. Ja jag vet att du varit sjuk.. Jag har inte varit sjuk och jag har utvecklats det är jag säker på att du också gjort. Vi har blivit en ny bättre version av vad vi var 🙂 så inbillar jag mig att det blivit i alla fall
Jag har utvecklats men min kärna är densamma. Jag var Lisa då och jag är Lisa nu. Det ryms mycket innanför en person.