Jag och min syster Judit konstaterade att vi inte är världsbäst på att visa varandra respekt i vår familj. Det har alltid varit så. Men nu har vi i alla fall satt namn på ett stort problem som vi delar i familjen.
Och då vandrar tankarna vidare. Jag tänker på #Metoo-uppropet som spridit sig som en löpeld över stora delar av världen. Och jag tänker att alla sexuella trakasserier och övergrepp vittnar om en fruktansvärd respektlöshet mot andras personer och kroppar. Och på det närbesläktade våldet i nära relationer där man tar sig oerhörda friheter mot en annan person.
Men vi behöver inte gå så långt som till övergrepp och trakasserier för att konstatera att vi brister i respekt mot varandra. Jag skulle snarare vilja hävda att det hör till undantagen att vi respekterar varandra. Vi respekterar inte människor som har en annan politisk åsikt, som väljer andra livsstilar, som har en annan sexuell läggning, som har en funktionsnedsättning, som har ett kriminellt förflutet, som har en annan hudfärg, tillhör en annan klass och så vidare och så vidare.
Jag anser inte heller att samhället behandlar sina invånare med respekt. Det är till exempel väldigt stor skillnad på hur människor med makt, pengar och status behandlas och hur de mindre bemedlade människorna behandlas. Som ett exempel kan jag nämna att det görs stor skillnad på människor som begår ekonomiska brott. Ett annat exempel är hur sjuka människor behandlas av våra myndigheter.
Så det är ett jättelikt samhällsproblem. Man skulle kunna tycka att det skulle vara naturligt och självklart att behandla andra med respekt men det är långt ifrån verkligheten. Jag efterlyser en diskussion om respekt och respektlöshet. För jag vill gärna lära mig mer.
Respekt har för mig blivit ett ord som missbrukas, t.ex. att man hotar andra människor för att vinna respekt! det är respektlöst. Jag har alltid trott att respekt är något man förtjänar, men bara för den saken så betyder det inte att man ska behandla andra människor illa.
Jag respekterar endast ett fåtal och de som jag respekterar har faktiskt gjort sig förtjänta av det. Jag tror att det måste till tillit för att man ska nå en viss nivå av respekt.
Att behandla andra dåligt betyder ju inte att du behandlar de respektlöst? Med dåligt så menar jag – medvetet stöta till med axeln när du möter en person på gatan, att inte flytta på sig när du ser att någon vill komma in genom dörren till en affär, att vända ryggen till en person när man står och pratar i grupp. Dessa betenden, som jag ser mer och mer av, handlar inte om respektlöshet, det handlar om attityd till andra. Den delen har försämrats avsevärt. Ja, vad beror det på? Inte vet jag, jag tycker bara det är tråkigt.
Man borde studera hur de beter sig i Japan. Har en kollega som älskar landet just på grund av människornas hållning till varandra. Jag ser lite av det samma i Riga. Under vintern som jag spenderat där så fick jag inte en enda axel knuff på trottoaren, jag kunde obehindrat röra mig i affärer. Jag blev till slut accepterad och respekterad på jobbet jag hade där, fast jag fick jobba för det. Under augusti så var det fortfarande många turister i Riga och ja, de är lätta att känna igen för de utdelar axel knuffar, de flyttar sig inte om det blir trångt då måste du säga ifrån och tränga dig. Men jag vill inte få det till att de behandlar sina medmänniskor respektlöst. De har bara en tråkig attityd gentemot andra.