Jag har haft en väldigt dålig magkänsla i många år. En sur känsla och ständiga diarréer. Alltid medveten om min svullna och ömma mage.

Och så i fredags kväll fick jag en insikt. Jag har inte kunnat försvara mig! Jag har inte kunnat värja mig och säga ifrån. Mina försvar har inte fungerat. Och så har det varit ända sedan jag insjuknade i min första psykos. Jag har varit tvungen att fungera utan försvar och det har varit skitjobbigt. Jag har fått stå ut. Det har gått ofantligt mycket tid att varje dag bearbeta mina upplevelser. Relationer har varit ett så jobbigt område.

Att leva utan fungerande försvar är hur jobbigt som helst. Men så fort jag fick insikten om mina bristande försvar så förändrades något inom mig. Jag kände att jag kan försvara mig igen. Jag upplevde en stor lättnad. Kanske jag kände igen känslan att ha fungerande försvar igen.

Jag vill kunna vara ärlig med hur jag mår och säga vad jag vill. Men så har det inte varit på länge. Jag har fått kämpa med att fungera så gott jag kan trots den sura känslan i magen. Det har definitivt inte varit roligt och frånvaro av glädje i mitt liv har plågat mig.

Vi får se om detta är en bestående förändring. Jag känner i alla fall skillnad nu.