Somliga av oss har en personlighet i behov av en bromspedal. Vi är intensiva och gasar på för fullt i vårt senaste projekt. Vi är inte måttliga och går till ytterligheter. Det ska vara allt eller inget.

När man kör åt fel håll eller för fort måste man bromsa. Likadant är det i livet. När vi rör oss i fel riktning eller när allt snurrar för fort måste vi emellanåt bromsa in. Den som inte använder bromsen hamnar fel eller råkar i värsta fall ut för en olycka. Vi får utveckla strategier eller redskap för att sakta in. Reflektion är alltid bra. Själv bromsar jag genom att bli medveten om vad jag håller på med och genom bön. I yttersta fall kan jag ta sömntabletter eller lugnande mediciner.

Vi som har problem med att hålla balansen måste hitta lösningar. Annars bränner vi vårt ljus i båda ändarna. När jag gick in i min första psykos hade jag inte lärt mig att bromsa. Situationen accelererade och slutade i personlig katastrof.

Det har tagit lång tid att lära mig sätta gränser för mig själv och att känna igen varningssignalerna och hur jag ska handla för att sakta ner när det går för fort. Det är väldigt viktigt att man lär sig hur man fungerar om man har lätt för att gå till ytterligheter. Jag har blivit kallad självupptagen i mitt grottande för att komma underfund med hur jag fungerar men jag är övertygad om att jag inte hade blivit frisk om jag inte hade analyserat mig själv ingående. Jag har lärt mig vilka mina styrkor och svagheter är och jag har lärt mig att värna mig själv. För det är ingen annan som gör det!