Att läsa utan att reflektera är som att äta utan matsmältning
Edmund Burke

Innan min sjukdom bröt ut kunde jag läsa en bok på en dag. Jag fångades och streckläste boken till slutet. Därefter högg jag in på nästa bok. Ofta läste jag populärpsykologisk litteratur.
Idag läser jag på ett annat sätt. Efter en stunds läsning lägger jag ned boken och gör något annat. Det tar mig några veckor att läsa ut en bok. Man kan säga att jag lever med boken. På det här sättet får jag tid att reflektera och smälta det jag läser. Om något fångar min uppmärksamhet kanske jag lägger mig i soffan och funderar och spinner vidare.
Efter psykoserna och vanföreställningarna var jag gravt förvirrad. Mitt tänkande var skruvat och jag hade länge svårt att skilja på verklighet och fantasi. Att läsa god litteratur hjälpte mig att successivt få tillbaka ett hälsosamt tankeliv. Jag såg författarna som mina vänner och började lyssna på dem på riktigt. Kunskap organiserar och sakta återhämtade jag mig mentalt.
Alla är emellertid inte vana läsare. Många känner sig vilsna på ett bibliotek. Somliga har koncentrationssvårigheter och kan inte läsa av det skälet. Det gör mig ledsen att inte alla som mår psykiskt dåligt kan bli hjälpta av biblioterapi eftersom det har hjälpt mig så mycket. När man väl upptäckt det underbara i att läsa och botanisera bland böcker på ett bibliotek är det en källa till stor tillfredsställelse. Dessutom fyllde läsningen tiden under min långa sjukdomstid då jag gick hemma.
Jag tror inte alls att man behöver läsa tung facklitteratur för att få ordning på tankarna. Själv är jag allätare och väldigt förtjust i ungdomslitteratur typ Twilight-sagan och Hungerspelen. Det viktiga tror jag är att man får input så att man kan bryta monotona och destruktiva tankemönster.