Vita lögner

Jag skulle aldrig klara mig utan vita lögner. Jag skulle framstå som en buffel om jag inte höll tand för tunga ibland.

Jag mötte en äldre kvinna en dag då jag mådde pyton. Hon sa att det var hemskt som jag ser ut eller något liknande. Jag bestämde mig på studs att jag ska sluta hälsa på henne och undvika henne i möjligaste mån. Jag mår betydligt bättre utan att hon kastar sin sanning i ansiktet på mig.

Ja vi ska vara ärliga, det får vi höra. Men jag håller inte längre med om det. Jag talar väl själv om vad jag vill till andra. Jag har inga skyldigheter att bistå med sanningen. Och vissa sanningar vill jag att andra ska låta mig slippa höra. Det här med att vara ärlig i alla lägen framstår mer och mer korkat för mig.

Jag behöver inte heller förklara mina val. Jag gör vad fan jag vill. Det är så vanligt att vi förklarar oss i det oändliga för vi vill så gärna att någon annan ska sanktionera våra beslut. Vi anser inte att vi själva är auktoritet nog. Men det är dags att växa upp och ta ansvar för dina val och beslut.

Kommunikation fyller sitt syfte. Ibland ska vi prata om hur vi känner och vad vi tänker. Men det gäller för relationer som är viktiga för oss. Det gäller människor som vi vill ha i vårt liv. Människor som vi har en relation till. Det gäller inte var och en. Och vi är inte skyldiga någon något. Vi ska göra saker för att det känns rätt och av fri vilja.