Utan vilja och motivation är det inte möjligt att nå sina mål. Jag ville bli frisk mer än allt annat på jorden. Jag var villig att göra nästan vad som helst för att det skulle bli verklighet. Och jag gjorde det också. Jag var uttröttad och överansträngd men jag fick hela tiden ny kraft. Jag har lärt mig att människan klarar mycket mer än vad hon tror är möjligt. Jag storknade på riktigt efter att ha kämpat mig blå under lång tid. Jag fick svårt att svälja. Problemen stod mig upp till halsen!

Min längtan och mina drömmar drev mig framåt. Jag hade minnen av att vara frisk och verksam och av att njuta av livet. Jag flydde också från lidandet. Det var som om jag hade eld i baken. Viljan och motivationen var det verkligen inget fel på. När jag var mitt uppe i sjukdomen kunde jag inte se någon vinst alls med mitt sätt att leva. Det är först i efterhand jag kan se vad jag vunnit.

Det vi väldigt gärna vill är vi villiga att anstränga oss för. Det finns sjukdomstillstånd när man inte vill någonting, när man inte ens är motiverad att stiga upp ur sängen. Och det kan också vara svårt att ta reda på vad man egentligen vill. Vi kanske lever ett liv som någon annan regisserar för oss utan att vara medvetna om det. Ja det är inte alls självklart att man vet vad man vill.

Jag visste att jag ville bli frisk. Att andra accepterade min sjukdom gjorde ont och jag förstod att det hängde på mig själv om jag skulle ta mig tillbaka till livet. Det fanns inte någon annan som tjänade lika mycket på det som jag. Min motivation att jag skulle tillfriskna var överlägsen alla andras. För psykiatrin var jag bara ännu en patient medan hela mitt universum hade rämnat.