Jag försöker trösta mig med att jag förmodligen är världens bästa matte. Jag sitter nästan alltid hemma.
Alliansen drev igenom arbetslinjen och sossarna driver den vidare. Det innebär att vi som har svårt att ta oss ut på arbetsmarknaden får leva på marginalerna. Massor av människor som av olika skäl inte arbetar får känna av piskan.
Att ha massor av tid men inga medel är så trist. Och de som arbetar för jämnan har pengar men ingen tid. Voj voj. Vi är alla så rationella och kloka.
Jag är så less på att vända på varenda krona. En läkare frågade mig om mina matvanor och jag gav honom en hård blick: Jag hade faktiskt ätit helt annorlunda om jag hade haft ekonomi till det, morrade jag.
Och min katt Kattis förstår inte det här med dålig ekonomi. Jag kan inte förklara för henne att vi inte har råd med kattgodis och dyr kattmat. Så då får pengarna först och främst gå till Kattis behov. Har man skaffat sig husdjur så har man ett ansvar. Vi har visserligen haft allvarliga snack om pengar, Kattis och jag, men det blir ändå jag som får vika mig till slut.
Och de som säger att pengar inte är viktigt är de som har gott om det. JAG KOMMER ALDRIG MER ATT SÄGA ATT PENGAR INTE ÄR VIKTIGT! Never ever!