Jag tror banne mig att jag håller på att skaffa mig tjockare hud. Och det är i grevens tid. Jag har misströstat.
Länge länge har jag drömt om att bry mig mindre om vissa saker. Som vad andra tycker om mig. Det finns förstås människor vars åsikter jag bryr mig mer om än andras. Och det är ju helt naturligt.
Att gå omkring med känslorna utanför kroppen är smärtsamt. Att vara känslig är något bra men inte att vara överkänslig. Och så måste man kunna sortera bland känslorna. Man kan inte ta åt sig av allt som händer.
Det är skönt med tjockare hud. Det är en form av frihet. Jag slappnar av och blir obrydd. Jag kan skratta åt sådant som tidigare gjorde ont. jag fungerar mer med huvudet än med kroppen. Jag sover bättre och min maghälsa förbättras. Jag får självförtroende.
Det är nog svårt för många att förstå hur känslig man kan vara. Jag förstod inte det när jag var yngre och har sårat många i min framfart. Det var brist på egen erfarenhet som gjorde mig bufflig. Jag var speciellt okänslig mot killar. Just nu spelas en låt på radion om att även killar gråter. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att jag ska vara rädd om allas känslor, oavsett kön.