Jag läste att tacksamhet är motvikten mot rädsla. Det skulle då betyda att tacksamhet är en väg till kärlek eftersom kärlek är rädslans motsats.
Tacksamhet fyller mig och jag hittar alltid anledningar att vara tacksam. Jag har aldrig svultit och alltid haft tak över huvudet. Även när jag var som mest sjuk. Samhället har aldrig övergivit mig. Jag är tacksam att jag lever i ett land där mina basala behov blir tillgodosedda.
Jag kan bli väldigt låg när pengarna inte räcker men jag inser samtidigt att jag alltid lyckas se till så att jag har cigaretter. Och då har jag lite mindre anledning att klaga.
Rädslan är fullt hanterbar idag och det har jag kanske tacksamheten att tacka för. Tacksamheten gör mig också mer generös mot andra. Jag har inget behov av att ha mer än någon annan. Jag vill att vi alla ska ha det bra. Minskade klyftor gör oss alla tryggare. Att marginalisera människor är farligt och skapar otrygghet för alla. Jag tycker att vägen att söka status genom att ha mer än andra är ett ganska andefattigt sätt att öka självkänslan. Att hjälpa andra är ett bättre sätt.
Så jag fortsätter att leta anledningar att vara tacksam eftersom jag strävar efter att maximera kärlek och bli av med rädsla.
Du som har ångest! Är du tacksam för något? Pröva att hitta anledningar att vara tacksam så kanske rädslan avtar något. Det tål att prövas, inte sant?