Och så händer det till slut……..
Plötsligt reagerar jag annorlunda. Istället för att bli ledsen blir jag förbannad. Jag tar inte åt mig personligen utan riktar känslorna utåt. Det är på tiden! Jag letar inte fel på mig själv utan ser andras begränsningar tydligare.
Det tar lång tid att byta ut en ingrodd reaktion mot en annan. Jag skulle vilja säga att det är ett mycket ansträngande och tidskrävande arbete. I vart fall för mig.
Jag var en tuff tonåring med mycket skinn på näsan. På den tiden hade jag inga problem med att låta kränkningarna studsa tillbaka på kränkaren. Jag har tänkt en hel del på hur jag fungerade då. Jag minns att jag oftare blev arg än ledsen. Och jag har strävat efter att ta mig dit igen.
Jag är god vän med min ilska. Ilskan blåser bort rädslan och lockar fram en massa djävlar anamma. Konstruktiv vrede är ett otroligt effektivt bränsle. Jag är tusen gånger hellre arg än ledsen. Att vara ledsen är ett ganska passivt tillstånd till skillnad från ilskan som alltid sätter mig i rörelse.
Jag hoppas att jag kommer att reagera mer och mer sunt med tiden. Och att jag får mer skinn på näsan. Det behövs i den värld vi lever i.