Då har jag blivit sjukskriven ett par veckor. Jag har träffat läkare idag och dragit min historia för sjuttielfte gången. Det är trist att träffa nya läkare varje gång. Och den här läkaren var tyvärr inte en av de bättre. När jag skulle avsluta mitt obehagliga besök vände han mig ryggen och tittade ut genom fönstret. Jag upplevde det som en demonstrativ handling att han inte ville skaka hand med mig. Jag förstår inte vad det är med dessa psykläkare. Flera vill inte behandla sina patienter som jämlikar. Jag har kommit tillräckligt långt med mitt självarbete för att känna mig underlägsen. Jag ser istället hans brister.

Jag ringer inte precis ner psykiatrin. Tvärtom har jag försökt lösa mina problem på egen hand och undvika psykiatrin i möjligaste mån. Men nu behöver jag hjälp. Och här sitter jag och är besviken på psykiatrin igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen.