Att gå hemma och vara fattig är öken. Det finns inga sätt att fördriva dagarna. Städa kan man inte göra jämt och inte heller syssla med sina hobbies.
Att behöva vända på varenda slant är urtrist. Vi som går hemma har tid men inga ekonomiska medel att göra något vettigt av denna tid. Jag hade inte heller råd att äta nyttig mat eftersom pengarna bara räckte till det billigaste. Och det är viktigt att äta näringsriktigt när man mår dåligt.
Mycket friskvård är gratis som promenader, låna böcker på bibliotek, skriva dagbok, lyssna på musik och att prata. Högkostnadsskyddet i vården gör det också möjligt att gå i terapi. Man blir duktig på att hitta billig sysselsättning när man inte har något att välja på.
För mycket pengar kan också vara negativt. Marknaden erbjuder många enkla ”lösningar” på våra problem. Och enkla lösningar är sällan riktiga lösningar. Det kan vara senaste hälsokostpreparatet som lovar evig hälsa eller skönhetsoperationer som ska göra oss nya och bota vår dåliga självkänsla.
Ett tag var jag fixerad vid pengar. Jag drömde om att bli rik och att känna mig ekonomiskt trygg. Bristen på pengar och räknandet av varenda krona förstorade upp pengars betydelse. Det är lätt att det blir så när man lever på marginalerna. Jag tror emellertid inte att pengar kan ge en genuin känsla av trygghet. Den får man nog söka i sig själv.
Jag är låginkomsttagare och jag blir översköljd av låneerbjudanden mot fantasiräntor. Jag har försökt få lån i min bank men blev nekad. Har man mycket pengar får man bra lånevillkor men är man fattig och kanske desperat får man nöja sig med rena ockervillkor. Jag förstår att kreditgivaren tar en större risk då de lånar ut till oss som har låg inkomst. Men för oss är det surt.