Precis alla människor har problem. Det sägs att vi har i genomsnitt 50 problem åt gången.
Det problemfria livet kan te sig eftersträvansvärt men är det faktiskt inte. Det skulle förmodligen bli enahanda. Vi växer av att lösa problem och blir skickligare på det ju fler problem vi löser. Att ha en bild av att livet, relationer eller något annat ska vara problemfritt är faktiskt ett stort problem i sig.
Jag brottas med problem tills jag når min gräns. Då orkar jag inte mer. Jag har lärt mig att överlämna mina problem till Gud när jag inte kan lösa dem, viss om att problemen då är i bästa händer. Jag gör min del av arbetet men har tillit till att en högre makt hjälper till.
För mig handlar personlig utveckling väldigt mycket om att acceptera och ta itu med verkligheten med alla dess problem. Ju mer jag närmar mig det som är verkligt desto mer äkta blir jag. Det kanske verkar roligare att leva i en idyll eller till och med i en illusion där vi slipper se det vi inte vill se. Men jag tror att verkligheten kommer ikapp oss alla förr eller senare och då måste vi ta itu med den vare sig vi vill eller inte. Det gäller att vara rustad för det då.
Minsta motståndets lag är inte en väg till personlig utveckling. Den lättaste vägen är sällan den rätta vägen. Det som har stärkt mig mest är tvärtom att ta mig igenom svårigheter. Jag skriver under på talesättet att det som inte dödar dig härdar dig.