Med åren mognar de flesta av oss. Vi har mer livserfarenhet och bredare perspektiv. Vi kanske äntligen har landat i oss själva.

Då är det lätt att förkasta sitt yngre jag. Vi känner skam för den unga och omogna tjej/kille vi en gång var. Vi ångrar klavertramp och oöverlagda händelser i vårt förflutna. Vi har svårt att förlåta vår yngre version av oss själva.

Vi behöver förstå att de flesta av oss börjar vår levnadstid som omogna. Det hör ungdomen till att ta risker, göra misstag och att uppleva nytt hela tiden. Det är inte lätt att veta hur man ska göra och det är lätt att vara efterklok.

Vi behöver omfamna och älska alla versioner av oss själva. Av misstag har vi lärt oss läxor som lett till att vi blivit klokare med åren. Vi skulle inte varit de vi är idag utan våra upplevelser i livet.

Så omogna Lisa ska också få plats i min famn. Jag förlåter henne för hennes misslyckanden och bristande kunskap.