Jag tröttnar på att vara snäll när vänligheten inte återgäldas. Kvinnor som är snälla och ödmjuka tas för givna. Ordningen är bevarad. Kvinnors krav ses allt som oftast som orättmätiga. Och när vi tröttnar på att ignoreras och avfärdas och höjer rösten kallas vi allehanda skällsord. Vi kallas hatiska när vi blir arga och själviska när vi värnar om våra egna intressen. Kvinnor ska helt enkelt värna om andras intressen än de egna. Vi är människor som blir angripna när vi vill förbättra våra villkor och möjligheter. När jag pratade om mitt engagemang i FI sa en rik vit man till mig att jag inte ska vara så självisk utan istället hjälpa de svältande i Afrika. Själv gör han såvitt jag vet inget för afrikanerna.
Vi feminister har lärt oss att vi måste sätta hårt mot hårt. Vi får inget gratis. Det är blod, svett och tårar som gäller för oss. Rika vita män har generellt ingen lust att dela med sig av sina privilegier till oss. De har någon sorts ensamrätt att vara själviska utan att någon tycker att det är det minsta konstigt.
Feminister blir angripna av män. I vissa kretsar tycks det vara hur tillåtet som helst att gå över alla anständighetens gränser. Och jag undrar om dessa män är blinda för sitt eget hat. Just det som de anklagar feministerna för. Men det är kanske mer tillåtet för män att hata kvinnor än vice versa.
Jag väljer att lägga min röst på Feministiskt Initiativ. Det är ett nytt parti som jag inte tror kommer att bli etablissemangets lakejer. Det är ett parti som säger sig värna om den lilla människan. Vi behöver verkligen lite nytänkande i maktens korridorer.