Jag har rusat på i livet och fattat en hel del överilade beslut. Det har inte blivit så bra med facit i hand.

Nu har jag gått in i ett vilotillstånd där jag ska låta besluten mogna fram över tiden. Jag tänker att en vacker dag kommer det att kännas rätt att göra något jag funderar på. Jag ska försöka ha tålamodet och lugnet att vänta in rätt tillfälle.

Jag har varit rädd att missa tåget om jag inte hoppar på. Men det går flera tåg senare. Vi får inte bara en chans i livet. Hoppas jag i alla fall.

Tomheten kan vara svår och då vill jag sätta igång något nytt för att slippa vakuumet. Men jag ska försöka låta bli så att jag kan läka ordentligt denna gången. Fast det är svårt att gå omkring och vänta på att mognaden ska infinna sig. Inget är som väntans tider.

Även våren tvekar. Jag längtar efter att kunna sitta ute med min bok och kaffekopp. Jag får vänta ett tag till tyvärr. Det som tröstar mig är att det i alla fall är normalt aprilväder.