Medkänsla

Finns det något viktigare än att vara god mot sig själv? Jag tvivlar på det.

Vi kan verkligen vara våra värsta domare. Självkritiken och förebråelserna kan vara ändlösa. Vi sätter upp förbud för oss själva. Förbud som inte har något att göra med vad som faktiskt är lagligt eller olagligt. Som bara hindrar oss från att leva fria liv.

Vi kan bildligt talat sitta i fängelse. Ett fängelse som är illusoriskt och som grundar sig på en otillåtande inställning. Det finns inget annat galler än det vi själva skapat i vår fantasi. Men det kan te sig som nog verkligt för oss.

Vad händer när vi riktar all vår förmåga till välvilja mot oss själva? Det som händer är förstås att livet blir lättare att leva. Vår godhet blir också som ringar på vattnet och sprider sig ut mot vår omvärld. Vi blir mindre kritiska och dömande även mot andra.

Vi vill bli accepterade som vi är. Först måste vi själva acceptera oss som vi innerst inne är. Därefter ska vi acceptera varandra med alla våra svagheter. Medkänsla är ett kraftfullt verktyg för att göra världen bättre.

Jag förstår mer och mer hur viktigt det är att vi älskar oss själva. Kärlek har en förmåga att sprida sig. Och till skillnad mot pengar så får vi bara mer och mer ju mer vi slösar.