Jag såg filmen Matrix år 1999 när jag befann mig i en öken. Jag hade drabbats av min första psykos tre år tidigare och jag var deprimerad och förvirrad.
Det var mitt livs filmupplevelse. Om jag skulle få välja skulle jag också ta det röda pillret.
Jag kunde relatera till den underjordiska tillvaro som Neo och Trinity förde. Jag levde också i en krigszon i en värld som förlorat sin mening. Världen hade visat sig vara en illusion och jag hade vaknat upp till verkligheten.
År 2000 gick jag in i min andra psykos och återupplevde Matrix i psykosen. Jag hade liksom Neo överjordiska krafter och min uppgift var att rädda jorden. Det är så med filmer och böcker. De är psykosteman.
Handlingen i Matrix är fascinerande. Vi lever i en illusion som vi tror är verklighet. Vi är ofria och blir exploaterade (av maskiner). Vissa människor vill fortsätta leva i illusionen medan andra är villiga att kämpa för fred och frihet. Det viktigaste är att tro på sig själv och sin förmåga.