’Cause we’re living in a material world
And I am a material girl
You know that we are living in a material world
And I am a material girlMaterial girl av Madonna
Jag är ingen asket. Jag är heller ingen martyr. Och jag vägrar ta på mig offerkoftan. Offerrollen är ingen roll jag känner mig bekväm med. Jag trivs när jag är i min fulla kraft. Därför har det varit lärorikt och smärtsamt att vara svag och beroende.
Jag gillar fina kläder och saker. Jag gillar att äta och dricka gott. Jag vill bo bra. Jag gillar att resa flådigt. Jag har blivit svag för lyx. Åren då jag fick vända på varenda krona botade mig från mina asketiska ideal. Jag tycker inte längre att det är fult att ha pengar och ägodelar.
Jag erkänner min egen och alla andras rätt att söka vägar att öka sin levnadsstandard. Jag har lärt mig att en bra ekonomi ger trygghet och bekvämlighet. Jag behöver inte sitta hemma utan har råd att röra på mig och att roa mig. Jag behöver inte känna mig som den fattiga släktingen eller den fattiga vännen. Jag slipper svara att jag inte kan följa med för att det är en vecka tills jag får pengar.
Jag var inte sådan före mitt insjuknande. Jag var van vid att sätta mig själv i sista rummet då. Jag tyckte på allvar att det var bättre att tråkiga saker hände mig än andra. Jag ville hjälpa utsatta människor men räknade inte mig själv till dem. Och jag lärde mig den svåra vägen att detta inte är sunt.
Så först fick jag lära mig att se till mina egna behov. Jag lärde mig att jag är lika viktig som andra, varken mer eller mindre. Jag lärde mig att det är effektivare att jobba med sig själv än med andra. Jag blev faktiskt mer lik mina vänner som kan konsten att unna sig.
Det här med pengar är fortfarande ett känsligt område. Det är så många i världen som har alldeles för lite för att jag ska känna mig bekväm med lyx, som jag är svag för. Jag tänker väldigt ofta på pengar och hur jag ska lösa mina dilemman.