Vi har alla våra svagheter. Det finns inte en människa som inte har brister och tillkortakommanden.
Jag har nog till slut förstått och accepterat vad det är att vara människa. Att vara människa är både att kunna vara stor och mycket liten. Spektrat som jag rört mig över i mitt liv är ganska omfångsrikt. Jag kan både se mina förtjänster och de mindre smickrande sidorna av min personlighet.
Det tog väldigt lång tid för mig att acceptera mina svagheter. Men till slut har jag lyckats ganska bra. Jag kan se på mina brister med en öm blick idag.
Jag har varit mycket dömande mot andra och det hänger förstås ihop med att jag dömde ut mig själv. Man kan inte ge till andra det man inte har.
Vi ska inte vara så rädda för att se våra svagheter. För det finns en enorm utvecklingspotential med att erkänna sina svagheter. Man kan acceptera dem eller arbeta med att bli fri från dem. Oavsett så är det alltid bra att se på sig själv som man är och inte som man önskar att man vore. Illusioner är inget bra.