Jag gick från att vara styrd av huvudet till att bli känslostyrd. Det var inte särskilt roligt. Jag drunknade i mina känslor. Det optimala är att ha en sund balans mellan tankar och känslor. Men jag föredrar absolut att styras mer av tankar än känslor.

Att stänga av sina känslor är inte bra. Vi behöver våra känslor som ett komplement till våra tankar. Tankar kan leda väldigt fel utan grund i hälsosamma känslor. Intellekt och logik är en källa som  jag älskar att sysselsätta mig med men hjärtat måste finnas med. För jag vill göra gott på riktigt. Inte bara ha intentionen att göra gott utan att det också ska bli ett gott resultat där jag är med om att sprida frid och harmoni i världen.

Jag har medkänsla med människor som är känslostyrda. Känslor är ju både negativa och positiva och att överreagera är kämpigt. När man drunknar i sitt eget subjekt och inte har tillgång till ett objektivt perspektiv. När kroppen vibrerar av för mycket känslor och man saknar den stadga som kunskap tillhandahåller.

Jag har flutit omkring i ett känslohav. Då var musiken livsviktig för musik ligger mycket närmare känslor än intellekt. Jag försökte navigera med hjälp av låttexter och väntade på att mogna känslomässigt. Det tog längre tid än jag trodde. Känslor kan verkligen vara sega.

Nu läser jag mycket igen och mår bättre. Jag trivs bättre när jag får utveckla mitt tankeliv. Om jag kommer hel ur det här så har jag läsandet att tacka för mycket.