- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något
ur En flykting korsar sitt spår av Aksel Sandemose
Förr var Jantelagen en realitet i mitt liv. Jag växte upp i en liten bruksort som är urtypen för Jantelagens betingelser. Antingen är du som alla andra eller så flyttar du ut från kommunen. Jag flyttade flera gånger. Och kom hem lika många gånger. Som en bumerang.
Idag förstår jag att Jante bara hade makt över mig så länge som Jante fanns i mitt system. Så länge jag brydde mig om vad andra tyckte och tänkte om mig och mina göranden så var jag Jantes fånge. Så länge jag lät andra blanda sig i mina val var jag ofri. Så länge jag sökte bekräftelse och uppskattning från alla möjliga och omöjliga var jag en marionett.
Tid av avskildhet och reflektion har lett till ett nytt sätt att tänka. När man bottnar i sig själv och hittar sin egen röst förlorar andra motsvarande makt över en. Det är idag svårt att ens föreställa sig en svunnen tid då andras åsikter betydde allt.
Rädslan att sticka ut kan vara oerhört hämmande. Vi kanske aldrig blir den vi egentligen är för att vi fruktar avvisande. Att passa in blir viktigare än att vara autentisk.
Jag har löst det så att jag omger mig med människor som tycker om mig och som anser att jag visst det ska tro att jag är någon. Jag får också skratta åt vad jag vill. Och mig får man skratta åt. Det bjuder jag på!