Jag äger mina problem. Konsekvensen är att du äger dina problem. Jag har blandat ihop de två och försökt lösa andras problem. Men det är betungande och jag lägger mig i andras angelägenheter för mycket. Om man inte blir rådfrågad finns faktiskt ingen anledning att blanda sig i andras göranden och leverne.
Detta är också separation. Jag skiljer på dig och mig, något som varit ett stort problem för mig. Vill du sopa dina problem under mattan så är det OK för mig också. Vi är vuxna människor som har beslutanderätt i våra egna liv.
Jag känner lättnad. Jag har en tendens att ta ansvar för frågor som ligger utanför mitt ansvarsområde. Där jag kan påverka minimalt. Och det är frustrerande. Det är ju faktiskt en omöjlig uppgift. Det är ett slöseri med energi, något som jag lider brist på.
Så jag satsar på att lösa mina egna problem. De är mina som bara jag kan lösa.
Det är bättre att koncentrera sig på en eller två uppgifter än på alla. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag har tidigare känt mig överväldigad av världsproblemen. Svaret är koncentration. Gör något. Gör det du är bra på och låt andra göra annat. Ensam kan man inte åstadkomma mycket men tillsammans kan vi göra underverk.
Jag inser att jag har ett problem som jag delar med många som bränner ut sig. Vi känner ansvar för saker som vi inte kan påverka och blir dränerade.