När man inte kan släppa ut sin vrede kan man använda den som motor.
Om oron gör att jag bromsar så sätter ilskan igång mig. Ilska ger mig massor av kraft att fatta de där besluten som jag velar över eftersom ilskan driver ut rädslan och osäkerheten.
Ilska kan vara motorn som sätter fart på oss. Vi klarar plötsligt av att genomföra de där förändringarna som vi vill ha i vårt liv. Vi når en punkt då vi fått nog. Bägaren har runnit över. Tack och lov skulle jag vilja säga.
Nej, det är inte behagligt att vara ilsken. Det kan däremot vara produktivt. Lite djävlar anamma skadar inte. Speciellt om man är en sådan där eftertänksam typ som tar god tid på sig att bestämma sig.
All vrede är förstås inte konstruktiv. Somliga får nästan slaganfall i trafiken när någon kör för sakta eller för fort och andra blir vettlösa när favoritlaget i fotboll förlorar. Jag pratar om vrede som har en rimlig orsak.
Utan vrede, ingen återhämtning. Jag tror att jag vågar hävda att detta är sant.