Just nu kan jag inte förmedla mina känslor till andra. Jag upplever både förvirring och saknar orden som förklarar.
Jag lägger mig i soffan, röker en cigg och vänder mig till Gud. Jag talar om för honom vad jag upplever. Jag fylls av ett stort lugn och känner mig inte det minsta ensam. Jag känner med hela min varelse att Gud förstår allt. Även det jag inte kan sätta ord på.
Detta är nog den största rikedom jag har i livet: Känslan och vissheten att någon förstår mig fullt ut. Känslan och vissheten att jag aldrig är helt ensam. Lugnet medför att mitt behov att förklara för andra dunstar. Jag behöver inte ursäkta mig för att jag drar mig innanför mitt skal. Allt är bra som det är.
Jag tror att vi människor delar ett behov av att andra ska förstå oss. Främst springer behovet av att vi inte vill vara ensamma. Det är en väldigt skön känsla när vi upplever att någon förstår oss. Och som de andliga varelser vi är kan vi vända oss till högre krafter. När jag stillar mig och får connection med Universum fylls jag av lugnet jag behöver: Allt är precis som det ska vara.
Jag önskar att precis alla får tillgång till denna källa som lugnar och läker!