Flitig lisa

 

 

 

 

 

Jag är en av de duktiga tjejerna. Har alltid varit. Men måste jag vara det? Framtiden är ju faktiskt öppen.

Jag ska uthärda och inte klaga för mycket, vara trevlig och ta ansvar. Oftast är det jag som samlar vänner och planerar.

Jag har tagit huvudansvaret för min sjukdom och jag förstår att det är det enda rimliga. Det ligger ju mest i mitt intresse att bli frisk. Ingen annan kan uppbåda den vilja och motivation som driver mig i detta avseende. Men nu har jag varit duktig länge. Jag behöver inte ständigt bekräfta mig själv.

Duktiga tjejer finns det gott om. Vi överpresterar i arbetslivet. Vi tar huvudansvaret hemma. Vi är laglydiga och inte för högljudda. Vi tänker på vad vi väger och hur vi ser ut. Vi är hälsomedvetna och vi sopsorterar. Och så vidare.

Ibland tänker jag att det skulle vara lättare att vara grabb. Jag inbillar mig att jag skulle vara lite mer avslappnad och bry mig mindre om vissa saker. Har jag fel? Bryr sig killar lika mycket som tjejer? Eller har vi tjejer något viktigt att lära av killarna?

Den här sommaren ska jag satsa på att göra det som är kul och vara mindre duktig. Det är min avsikt. Man säger att det tar tre veckor till en månad att bryta en vana. Jag återkommer och berättar hur det går!