Än slank hon hit
än slank hon dit
än slank hon ner i diket
Prästens lilla kråka, okänd upphovsman
Dialektik (grek. dialektike, av dialegein, ”plocka isär”, egentligen ”samtalskonst”) är ett logiskt förfarande där begrepp sätts i motsats till andra.
”För Hegel betyder dialektikens logik att man kan demonstrera hur förnuftet utvecklas till en punkt, där det möter på självmotsägelser som med nödvändighet tvingar det till en övergång till en högre sanning som införlivar och upphöjer motsägelsen till ett högre stadium. Detta nya stadium utvecklas men kommer också i sin mogna form att stöta på självmotsägelser som tvingar den till en ny högre form som innesluter de föregående formerna”
…
”Hegel talar ofta om hur dialektiken, som han själv kallade för spekulativ logik, i en första fas är i-sig (an-sich) och hur den utvecklas, mognar och når sin övermogna fas där konflikt och självmotsägelser blir tydliga. Den övergår då i sin motsats, som upplöser problemen i dess första fas. Dialektiken befinner sig då i en fas som är för-sig (für sich) och på nytt genomgår dialektiken en fas där självmotsägelserna tvingar den till försoning som leder till ett nytt och högre stadium, som upphäver de tidigare faserna men införlivar också dessa med den nya fasen som då är i-och-för-sig (an-und-für-sich). Så fortgår motsatsernas spel i en allt högre spiral som slutar enligt Hegel först i det Absoluta.”
Källa: Wikipedia
Ibland känns något fullständigt sant för att veckan efter ersättas av något som känns sannare. Det är inget som helst fel att ändra åsikt, tvärtom. Det är tecken på att det pågår en process.
Min utvecklingsprocess går allt annat än spikrakt. Ibland vandrar jag mitt på vägen, det råder lugn och harmoni och jag är i balans. Ibland råder ytterligheter och jag hamnar i något av dikena. Jag kan vara energisk och ibland slutkörd, kreativ eller tom, glad och upprymd eller låg och ledsen etcetera. Tankarna och känslorna påverkas förstås.
Att vara i balans hela tiden är knappast något att eftersträva. Utveckling fungerar inte så. Det är ofta två steg framåt och ett steg bakåt. Ibland går jag in i en liten vägg. Jag drabbas av bakslag och misslyckanden när jag prövar mig fram. Ibland har jag flow och allt går med lätthet. Inget tillstånd varar för evigt.
Jag reagerar ibland kraftigt på saker som händer, tröttnar och blir förbannad. Då gör jag tvärtemot. Jag är ingen entydig person utan full av motsägelser och det har jag lärt mig att respektera. Slutligen når jag syntes och då är jag mitt på vägen igen ett tag. Tills det blir långtråkigt.
Jag har lärt mig att acceptera inkonsekvenserna som utgör min utvecklingsprocess. Det är viktigt att kunna leva med osäkerhet. Livet är komplext och sambanden inte alltid tydliga eller logiska. De enkla och färdiga svaren räcker oftast inte.