Jag läste ”Det svenska hatet” av Gellert Tamas. Det var skrämmande läsning.
Jag blev förbluffad. Det som Sverigedemokraternas ledning anklagar andra för gör de sig själva skyldiga till. Jag förstår inte hur man kan vara så hemmablind. Det övergår faktiskt mitt förstånd.
Jag frågar mig: Tycker de att de själva har rätt att ljuga och att bära sig illa åt? Eller saknar de faktiskt självinsikt så till den milda grad att de inte ser sina egna (uppenbara) fel? Jag vet inte svaret på frågan. Och kanske vill jag inte ens veta svaret.
Är det dessa personer som många svenskar vill ha som ledare för vårt land? Personer som inte klarar av att ta ett vuxet ansvar och som letar syndabockar i andra. Ska världens ledare bestå av omogna narcissister med usla ”lösningar” på komplexa problem?
Man kan bli rädd för mindre faktiskt!