Jag märker hur jag trivs när det händer mycket. Jag är inte förvånad att jag mått så dåligt. Det finns tusen orsaker att må dåligt när man är sjuk, fattig och sysslolös. Jag har verkligen fått känna av en verklighet som jag inte visste mycket om tidigare.
Så jag tycker om att ha att göra. Jag blir också väsentligt mera effektiv när jag har flera bollar i luften. Dötid är passiviserande. Talesättet att man ska fråga någon som har mycket att göra om man vill få det gjort stämmer faktiskt.
Ja man blir lat av att vara undersysselsatt. Det skriver jag under på. Meningsfull sysselsättning är faktiskt nödvändigt för att vara välfungerande. Jag märker det bland annat på sömnen, maghälsan och inte minst humöret. Och jag känner mig som en del i ett större sammanhang när det händer ting för världen kan bli oerhört trång.
Det är dock en utmaning att hitta på saker att göra när man har lite pengar. Denna värld snurrar sannerligen kring pengar. Utbudet är stort om man är välsituerad och betydligt mer begränsat om man är fattig. Och jag tror ändå att jag är ganska duktig på att leva billigt. Bibliotek och motion fyller stora behov hos mig.
Jag kämpar vidare med att aktivera mig för jag får faktiskt kämpa för det!