Jag var ute på en morgonpromenad. Det var kyligt men ju längre jag gick desto mer började solen värma. Jag trodde inte att jag störde någon.
Jag tände en cigg och lunkade på. Jag mötte en man på en cykel. När han kom jämsides med mig så fnös han åt mig. Jag tolkade det som att han var missnöjd med att jag rökte.
Jag tänkte: Vem är du att döma mig? Vad vet du om mitt liv? Vad vet du om min smärta och mitt beroende?
Ja somliga tar sig rättigheter. Rättigheter att kritisera. Överlag är jag trött på folk som bara kritiserar och kritiserar allt och alla. Man kritiserar psykvården, polisen, hemsjukvården och politikerna. Man kritiserar sia grannar, kolleger, läkaren och folk man möter på gatan.
I princip tycker jag att det är bra att vara kritisk. Det vill säga om man samtidigt är konstruktiv. En fråga som är på sin plats är kanske om man kan göra det bättre själv. Har man en lösning som är bättre än rådande ordning?
Nu är det såhär: Det är lagligt att röka. Jag bestämmer över mig själv. Jag slänger inga fimpar på marken utan kastar dem i soptunnan. Jag förstör bara för mig själv när jag röker. Så till alla moralpredikanter och förträffliga individer har jag bara ett att säga: Mind your own business!
Det sägs att summan av lasterna är konstant. Jag vet inte om det stämmer men jag har stor respekt för gamla ordspråk. Om man själv vill slippa att bli kritiserad så är det bra att sluta kritisera andra.