Jag går igenom en tid av separation. Det handlar mycket om att acceptera att vissa förändringar har ägt rum.
Man kan behöva separera från människor men även från annat. Ibland behöver endast en mental separation ske. Det behöver inte vara fråga om en fysisk brytning.
Mitt liv har ändrats under året. Jag har lämnat en anställning och gått ut i arbetslöshet. Något har kommit till ett slut.
Vi har också alla blivit äldre och det märks på relationerna. Vi rör oss inte i samma riktning längre utan utvecklas åt olika håll. Vänskaperna får grunda sig på annat än likhet nu och det kan vara en utmaning.
Jag behöver också bli mera självständig. Jag har i vuxen ålder hamnat i ett beroendeförhållande till vissa personer, inte minst mina föräldrar, och nu är tid att bryta mig loss från detta beroende och bli fullt vuxen (igen).
När vi motsätter oss förändringar som är ofrånkomliga skapar det lidande i våra liv. När vi når fram till acceptans av det nya blir det lättare. Det är där jag är nu. Jag har bestämt mig för att acceptera att det blev som det blev och inte som jag önskade. Jag är redo att gå min egen väg nu även om jag får gå ensam.
Jag har rätt att leva mitt eget liv!