Jag har hört människor säga att man både ska känna efter hur man mår och att man inte ska göra det. De senare menar nog att man kan inbilla sig en massa saker som inte finns.
Jag måste känna efter hur jag mår. Jag som har varit allvarligt sjuk måste ta hand om min hälsa. Så jag känner väldigt ofta efter hur jag egentligen mår för att jag ska klara av vardagen.
Jag tror att problemet är att många inte känner efter hur de faktiskt mår. De pressar sig och kör över sig själv, lever ett stressigt liv och har inte lärt sig att lyssna på sin kropp. För svaren finns där för oss alla om vi bara tar oss tid och hittar lugnet inom oss.
Det finns några sätt som jag genast tänker på när jag funderar över hur jag kommer till ro. Den första är att ta en lång varm dusch. Det brukar få kroppen att slappna av. Det andra sättet är att prata med Gud om jag har tillräckligt med ro för det. Ett tredje sätt är att lyssna på vad jag behöver och att just känna efter.
Jag tror att det är livsfarligt att stressa. Vi som har brakat ihop kan ha svårt att stressa och det ser jag som en fördel med vår sjukdom. Vi måste lära oss att leva ett stressfritt liv annars fungerar vi inte. Även andra mår naturligtvis bra av att inte stressa. Ofta måste vi emellertid först bli sjuka för att byta till en sundare livsstil.