Jag somnade och drömde att jag var utsatt. Jag vaknade med dålig känsla i magen. Jag hade svårt att koppla bort drömmen.
Och som så ofta sätter sig det dåliga måendet på min självkänsla. Jag tycker att jag är en jobbig människa som mår dåligt alltför ofta. Jag tycker inte att jag duger.
I detta läge har jag insett att jag måste försöka bevara min självkänsla. Jag duger visst! Jag är en värdefull och viktig människa även om det suger i magen och tankarna blir mörka.
Kvinnor som mår dåligt! Kvinnor som är för känslosamma! Kvinnor som klagar! Vi är en ganska utsatt kategori människor i samhället och känner oss ofta som en samhällsbörda. Jag som har styrka som ideal kan också vara taskig mot mig själv för att jag ofta inte lyckas nå upp till den norm som jag vill.
Jag kommer inte att ge mig förrän jag kan tycka det är OK att må kasst. I denna bristfälliga värld är det inte något sjukt att må dåligt. Tvärtom, det är ett tecken på att man är sund. Att ha olika känslor i kroppen är också sunt.
Så jag fortsätter att arbeta på min själsliga hälsa. Inte oförtröttligt för jag är less för länge sedan. Men vad ska jag göra istället? Jag ser helt enkelt inget alternativ. Suck!