Jag känner mig fullt accepterad av Gud. Det finns inte en endaste människa som får mig att känna mig lika accepterad som jag gör av Gud.
Jag behöver inte vara på ett visst sätt för att bli accepterad. Jag kan vara mig själv fullt ut. Gud älskar verkligen oss när vi är autentiska. Vi behöver inte plocka upp kristna stereotyper för att kalla oss kristna. En gång var jag osäker på om jag var tillräckligt bra för att få kalla mig kristen. Det är jag inte längre.
Att jag inte finner mig tillrätta i kyrkan är något jag accepterat. Somliga gillar kristna ritualer och traditioner och trivs i kyrkan. Jag känner alltid att något fattas. Ofta känner jag mig tom efter ett kyrkobesök. Jag har också svårt för kristna auktoriteter. Jag är av åsikten att kyrkan behöver moderniseras. Den enda kyrka jag varit i som jag verkligen gillar är Clara kyrka i Stockholm som gör ett viktigt arbete för de hemlösa bland annat. De arbetari i Jesu anda. Hade jag bott i Stockholm hade jag säkert gjort ett nytt försök där.
Jag tror att alla längtar efter att känna sig accepterade fullt ut. Det är ganska svårt bland människor för människor är begränsade. Ovillkorlig kärlek är ovanligt om det ens är möjligt för oss. Det är emellertid möjligt för Gud så jag vänder mig till honom.