Vi har alla ett bagage som vi släpar på. Vi har alla blivit sårade, förminskade och utsatta för diverse obehagligheter på vår livsväg.

Det finns förklaringar för det mesta även om vi ibland kan ha svårt att se sambanden. Och det finns mening med att förstå varför det blev som det blev. Vi kan behöva nysta och älta i våra erfarenheter.

Var sak har sin tid. Det finns en tid att rasa över det som varit, att gråta och att älta. Och det finns en tid att försonas.

Vuxenblivande för mig har varit att ta ansvar för den jag är. Jag slutade skylla på andra när jag blev vuxen. Jag förnekar inte att jag har blivit sårad men jag inser att det bara är jag som kan bestämma vem jag ska vara idag. Att skylla på en jobbig barndom till exempel är att frånsäga sig ansvar för sitt liv och sina handlingar. Vi har ingen rätt att bära oss illa åt för att vi själva har blivit sårade.

Jag har blivit lösningsfokuserad. Jag letar efter utvägar och effektiva sätt att göra saker på. Då behöver jag benämna saker vid deras rätta namn. Ibland är jag till exempel för lat och det är OK. Det är fullt lagligt att vara lat även om jag kan frestas att hitta på någon ursäkt. Att sluta att hitta på ursäkter och att ta konsekvenserna av mina val är ett sätt att bli vuxen.