Jag konstaterar att jag inte klarar av att vara en god kristen. Jag har verkligen försökt! Jag har mer eller mindre slagit knut på mig själv för att uppträda på ett korrekt sätt. Mitt beteende gör mig deprimerad.

Du ska inte döma! Vem klarar detta? Visa mig en människa som inte dömer någon annan! Det är ju stört omöjligt.

Du ska inte prata illa om andra! Men hur ska vi då någonsin få ur oss våra frustrationer? Jag behöver i alla fall ventilera ibland.

Du ska inte vara avundsjuk. Du ska inte åtrå någon som har en partner. Du ska inte vara stolt, inte förhäva dig, inte se ner på andra och så vidare och så vidare i all oändlighet.

Att vara människa och en god kristen ter sig mer och mer ogörligt. De låga känslorna finns ju också hos oss alla. Att alltid hålla inne med mina tankar får mig att explodera till slut.

Jag fortsätter att vara kristen. En bristfällig kristen. En kristen som är en människa med allt vad det innebär. Jag är övertygad om att Gud förstår.