You know I’ve seen a lot of what the world can do
And it´s breaking my heart in two
Because I never wanna see you a sad girl
Wild World av Cat Stevens
Det pratas mycket om att ohälsan ökar i samhället. Framförallt hör jag ofta att unga människor mår psykiskt dåligt. Många står handfallna inför de ökande ohälsotalen. Själv tycker jag inte att det är konstigt alls faktiskt.
Vi människor har grundläggande behov som vi måste ha tillfredsställda för att vi ska må bra. Detta förenar alla människor. Att vi känner tillit och känner oss trygga är ett basalt behov som vi har. Vårt samhälle har blivit kallare, mindre demokratiskt och klyftorna har ökat. Vi hör ofta att alla medborgarna inte kommer att behövas i det framtida arbetslivet. Jag läste nyligen att de bostäder som byggts på senare år i Sverige har adressaten höginkomsttagare. Som ung är det osäkert om man kommer att ha råd med eget boende och att man kommer att få ett arbete (och lön).
Att bli exkluderad gör skitont. De flesta av oss är rädda för att vi inte ska få vara med i gemenskapen. Och detta skapar förstås ångest.
Jag ger inte så mycket för den psykiatriska disciplinen. Men jag tycker att psykiatrin gör ett viktigt arbete ändå. Jag vet av personlig erfarenhet att många som jobbar inom psykiatrin har ett genuint intresse för att hjälpa människor som mår dåligt. Jag anser emellertid att de ofta missar målet när de fokuserar på individens personliga historia istället för att titta på hur vårt samhälle ser ut. Ju mer segregationen ökar och ju mer ojämlikt och oförutsägbart vårt samhället blir desto oroligare blir vi.
Helt enig med dig Lisa. Fast om man tänker efter hur det har blivit så, så kanske man skulle kunna ändra på mycket..
När jag växte upp så lekte vi barn med varandra och föräldrarna stod i fönstren och ropade in oss. Inne med föräldrarna var ju det sista man ville då man lekte med sina vänner. Idag ser du knapt barn ute på gårdarna, de sitter inne och leker med sin Ipad! ensamma. De får ju ingen träning i verkliga sociala kontakter, tror jag det att de blir osäkra och otrygga. Lek med andra barn under hela uppväxten är viktigt tror jag, fast jag har ingen vetenskaplig studie som bevisar det. Har vänner som arbetar i förskolan och jag blir helt förskräckt när jag hör hur de lägger upp dagarna med barnen. Barnen har ju inte en chans att ha tråkigt eller ens tänka efter, de leds genom aktiviteter hela dagarna. Vem skulle inte bli stressad av det? Jag blev stressad av att höra på alla aktiviteterna, fast jag är ju vuxen och min energinivå är inte lika hög som hos ett barn. Sen tror jag att detta eviga curlandet gör barn ännu osäkrare, de måste få lov att göra fel och misstag då de är små. Jag tror att göra fel är utvecklande, att hela tiden underhålla och vägleda barn så de inte gör sina misstag leder väl bara till att de inte tänker efter själva ett par varv.