Jag tror inte att det finns någon som inte påverkas av rådande värderingar. Vi matas med värderingar ständigt och jämt.
Jag trodde att jag hade goda värderingar tills jag drabbades av psykisk sjukdom. Det var först då jag blev varse om mitt massiva förakt för svaghet. Jag var omedveten om det förut. Och jag inser att jag lever i en kultur och i ett samhälle där detta är en av de rådande värderingarna.
Min viktigaste uppgift under min sjukdomstid var att göra upp med mitt förakt för svaghet. Länge försökte jag bli stark för att slippa undan. När jag accepterade mina svagheter och därmed min mänsklighet blev livet lättare. En annan vinst var att jag brydde mig mindre om andras förakt. Väldigt ofta skiter jag högaktningsfullt i vad andra anser om mig men jag lyckas inte alltid.
Nej, vi lyckas sällan freda oss mot åsikterna som florerar. Ett sätt att freda sig är att välja sitt umgänge med omsorg. Vi påverkas mycket av dem vi spenderar tid med. Jag menar förstås inte att vi ska tycka lika om allt men ändå att vi måste ha en gemensam värdegrund. Att behöva ge avkall på sina principer för ofta är inte bra.
Jag är på väg ut för att demonstrera idag på 1 maj. Jag är socialist i själ och hjärta och jag vill förena mig med andra som har likartade värderingar! Jag brukar inte vara med på 1 maj event men i år känns det plötsligt väldigt viktigt.