Jag utger mig inte att veta svaret på frågan. Jag utger mig dock för att ha erfarenhet på området.

Jag googlade på frågan ”vad är en psykos” och fick upp det mest trista och andefattiga svaret jag kunde tänka mig. Torrare än fnöske. Det var uppenbarligen skrivet av någon med psykiatrisk skolning utan erfarenhet av psykos. Detta är vad vi oftast möts av. Personal som vet väldigt lite om psykoser. Jag lider med alla drabbade som anammar dessa förklaringar.

Jag hade en överläkare inom psykiatrin en kort tid, Erik Elenius. Han sa vid ett tillfälle att ”vi vet inte vad psykoser är”. Min respekt för honom ökade genast. Det krävs insikt att erkänna att man inte vet.

Psykoser patologiseras i för hög utsträckning. Psykosen är inte bara ett sammanbrott utan även en möjlighet. Och det är ett inträde i en annan dimension som vi vet mycket lite om. Jag var en ganska avskuren person före mina psykoser. Jag levde i separation. Efter psykoserna känner jag att jag hänger samman med min omvärld, jag är mycket mer intuitiv och jag har blivit smartare bland annat. Psykoserna gjorde mig seende och hörande. De logiska och rationella förklaringarna räcker inte längre.

Den bästa liknelsen jag har är den med internet. Vi är nedkopplade i vårt vanliga tillstånd. I psykosen är i alla fall jag uppkopplad. Jag vet inte vad jag är uppkopplad till och jag vågar hävda att det vet inte du heller. Här är lite ödmjukhet på sin plats.

Min kris var bedrövlig. Lidandet var tidvis outhärdligt. Men idag vill jag inte ha krisen ogjord. Jag är en helare människa idag än vad jag var en gång. Detta budskap vill jag sända ut till dig som drabbas av psykos. Stå på dig! Sök egna förklaringar till dina upplevelser!