Vi är många som lätt letar och hittar fel hos oss själva. Vi rådbråkar våra hjärnor på vad det är vi gjort för fel denna gången och varför tråkiga saker händer.
Detta problem har följt mig genom hela mitt liv men jag ser ljusningen bakom horisonten. Istället för att lägga allt på mig själv kan jag numera se att det inte ligger hos mig. Det finns en hel del människor därute som skulle behöva arbeta med sig själv och sina attityder till andra. Ska det vara så svårt att visa vanlig hövlighet och vänlighet? Ja uppenbarligen.
Vårt samhälle håller på att bli riktigt kallt. Många många människor lider brist på empati. Det har blivit rumsrent att vara egoistisk. Vi saknar känsla för människor som har stora behov av hjälp från de som har resurserna. Jag tänker både på den ökande främlingsfientligheten och på den allmänt minskade solidariteten som genomsyrar vårt samhälle. Det finns så många som inte vill dela med sig.
Jag börjar bli väldigt medveten om att vi som mår dåligt inte bara har oss själva att skylla. Många av oss har en förhöjd känslighet och far illa av iskylan hos andra i samhället. Om vi dessutom har en tendens att hela tiden leta efter fel hos oss själva så hamnar vi lätt i en destruktiv spiral. Vi blir som soptunnor som fylls av skit.
Är det fel på oss som ofta mår dåligt? Eller är det fel på dem som aldrig mår dåligt? Jag tycker det är väldigt relevanta frågor att ställa. Människor som är känslomässigt kalla och avtrubbade orsakar faktiskt lidande för människor med ett friskt känsloliv. För det är friskt att bry sig om andra utanför den trånga kretsen. Det är friskt att önska gott för sina medmänniskor.
Nu sker en skiftning i mitt perspektiv. Jag kan se bristerna hos andra tydligare. Det är det enda positiva jag kan se med det politiska klimatet. Det uppenbarar folks taskiga attityder för mig och jag hittar förklaringar på personliga problem.
Bra skrivet Lisa,
Jag är övertygad om att fler människor än vi kan ana går och mår dåligt! Nästan alla jag känner (vänner och bekanta) mår dåligt periodvis.
Det är mycket stress för de som har arbete, man ska prestera mera på mindre tid. Informationsflödet är ju helt sjukt mycket och ovanpå detta så ska man vara klok nog att sortera ut det som inte är riktigt. Det är mycket stress för de som inte har arbete också, kraven ökar på dem, de har samma informationsflöde som de andra…. Det har ju blivit helt vanligt att ha starka åsikter på sociala medier, hänga ut folk och skriva negativa saker om sina vänner/bekanta och det ska man bara acceptera. Å andra sidan så haglar superlativen ”bästaste” vännen ”finaste”, ”snygging” etc…. För mig verkar det som vi glömt bort verkligheten, både den positiva och den negativa. När slutade vi att vara i nuet? Håller med dig, det har blivit kallt.
Tack Judith! Ja jag upplever inte social medier som enbart positivt. Men som jag skriver så lär man sig ändå en hel del om människor och vad som engagerar dem. Det privata har blivit mer offentligt på gott och ont. Jag tar inte mycket del av informationsflödet. Jag fördjupar mig hellre i en bok. Jag tror inte vi behöver vara uppkopplade hela tiden och ta del av informationen.