Jag har läst en doktorsavhandling Understödets rationalitet, En genealogisk studie av arbetslinjen under kapitalismen av sociologen Tobias Davidsson. Jag tycker att jag har fått en större förståelse för arbetslinjen nu.

Arbetslinjen går ut på att arbete alltid ska löna sig. Bidrag och understöd ska alltid vara ett sämre alternativ än att jobba.  Bidrag skapar lata och krävande medborgare.

I och med nyliberalismen på 1990-talet och 2000-talet känner vi igen tongångarna från den liberalistiska kapitalismen under 1850-1870-talen. Då skulle man göra fattigvården så oangenäm att folk valde att arbeta istället. I princip skulle fattigvården hålla människor vid liv och inte mycket mer.

Att samhället och arbetslivet förändras talas det inte mycket om i den politiska sfären. Meningslösa och osäkra anställningar problematiseras inte. Istället lägger man ansvaret på att göra sig anställningsbar på individen. Med övervakning, disciplin och lågt försörjningsstöd ska man få de bidragsberoende att ”välja” arbete.