Jag blir tvångsomhändertagen när jag går in i psykoser. Min familj slår larm till psykiatrin som kontaktar polisen. Då får jag hembesök av poliserna som ber mig följa med dem. Jag har alltid blivit vänligt bemött av polisen som jag inte är det minsta rädd för.

Det är bra att jag blir omhändertagen. Jag kan nämligen inte reda mig själv under psykoser. Jag ställer till det, skämmer ut mig, slänger mina räkningar och gör av med mina pengar. Jag är inte vid mina sinnens fulla bruk.

Att bli inlåst på en psykiatrisk avdelning är klaustrofobiskt och obehagligt. Jag är van vid att röra mig fritt och bestämma själv över mitt liv. Jag är ingen foglig patient.

Men jag är tacksam att jag blir omhändertagen. Jag har under psykos blivit uppmanad att ta mitt liv och det är mycket svårt på en psykiatrisk avdelning. Där är miljön avskalad och säkrad just för dessa eventualiteter. Förmodligen är jag vid liv idag just för att jag blir inlåst.

Det sker ingen behandling vid akut psykosvård. Vi är inte mottagliga för det. Det är förvaring och medicinering som gäller. Jag har blivit tvångsmedicinerad några gånger. Det är det enda obehagliga jag utsatts för. Jag har vid ett tillfälle hotats att bältas men slapp. Det enda jag hade gjort var att gå omkring uppe på avdelningen på natten eftersom jag inte kunde sova. Det är verkligen ingen anledning att bälteslägga en person och personalen som hotade mig överskred sina befogenheter. En trött man som borde jobba någon annanstans anser jag. Jag föreställer mig att det är som tortyr att bli bältad.

När jag blir tvångsomhändertagen vaknar juristen inom mig och jag överklagar läkarbeslutet till länsrätten. Jag vet hur man gör. Jag får rättshjälp av en advokat och därefter blir det process. Även om jag inte vinner i rätten så blir jag utsläppt ganska omgående. Mina psykoser är kortvariga historier. Det smäller till, jag går i taket men det ebbar snart ut.

Jag har lärt mig att lita på den svenska psykiatrin. Jag har aldrig blivit inlåst på psyk utan att jag har varit psykotisk och jag blir utsläppt när jag kan reda mig. Psykiatrin blandar sig inte i mitt liv när jag är hemma och jag har i stort bestämt min behandling själv. Jag har valt att ha så lite med psykiatrin att göra som möjligt och det har respekterats.