Ända sedan jag slutade på min förra anställning i mars 2016 har jag haft ett tunnelseende: Jag har varit så oerhört fokuserad på att få en anställning där jag kan utvecklas vidare. Och det har inte varit lätt kan jag tala om. Med min sjukdomshistorik är det inte många arbetsgivare som är intresserade av att anställa mig.
Det har varit två fattiga år. Våra politiker gör det verkligen svårt för oss att avsluta en anställning. Karenstiden och det låga arbetslöshetsstödet låser oss fast i livssituationer. Jag ångrade aldrig att jag sade upp mig men tidvis har jag varit gråtfärdig.
Det har varit kämpigare än vad jag trodde. Och nu i höst har jag varit spänd som en fiolsträng. Till slut gav jag upp att försöka få ett jobb på den öppna arbetsmarknaden och bad Arbetsförmedlingen om hjälp. Jag är berättigad till anställningsstöd på grund av sjukdom och med hjälp av AF har jag nu fått en lönebidragsanställning.
Det som är positivt är att jag nu har fått en anställning som jag verkligen vill ha. Med hjälp av anställningsstöd förbättrade jag min förhandlingsposition och lyckades därmed få jobb där jag mest ville.
Arbetslinjen slår ofta så fel. Vi får höra att ersättningarna sänks för att vi ska välja att jobba. Men många har svårt att få jobb eller kan inte jobba alls och hamnar i fattigdom.
Nu slappnar jag av för första gången på lång tid. Det blir en trevlig jul i år!