Det är tufft att vara i kontakt med sina känslor. Det är definitivt inget för veklingar.
Jag minns en tid då jag var mera avstängd och det var lättare. Jag säger inte att det var friskare eller bättre, bara lite lättare. Jag väljer ändå att hellre vara känslig för jag tycker att det är ett stort problem i världen att många är avstängda från sina djupare känslor.
Man måste kunna hantera känslosvallet också. När känslorna löper amok kan det bli riktigt otäckt. Det är en grannlaga uppgift att vara känslig och att kunna hantera det på ett konstruktivt sätt.
Jag tycker ofta att jag känner för mycket. Det blir så jobbigt. Att vara empatisk är gott men känslorna sänker mig också.Men om man ska vara i kontakt med sina känslor så blir man förstås också i kontakt med svåra känslor. Något annat är inte möjligt.
Jag vet att känsligheten är av godo. Det är den som är motorn i mitt konstnärskap och som ger djup i mina relationer. Att känslig används som ett skällsord av vissa är olyckligt.
Min erfarenhet är att det är jättesvårt med känslor. Jag har främst haft känslomässiga problem och det har tagit mig lång tid att få ordning på mitt känsloliv. Att känna är i alla fall ett första steg. Utan att känna är det inte möjligt att läka.