Jag har en återkommande dröm som besvärar mig. Jag drömmer att jag är utomlands och att det är dags att åka hem. Jag måste packa ihop mina grejer men tiden räcker inte till. Jag har för mycket grejer och jag stressar som en dåre. Jag får inte heller hjälp. Det finns ingen chans att jag kommer att hinna packa klart. Jag brukar vakna alldeles sönderstressad.
Jag känner mig oftast inte stressad för jag planerar mina dagar och har god framförhållning. Men jag tror att jag är mycket stressad på cellnivå. Jag har försökt att förstå vad det är som stressar mig så.
Vi blir inte yngre. Jag tror att jag känner att tiden rinner ifrån mig. Jag läste i alla fall något upplyftande häromdagen: Att dagens 60 år är gårdagens 30 år och att vi inte går in i medelåldern förrän vi är 60 år.
Nu ska jag försöka slappna av på djupet. Stress är verkligen något jag avskyr! Jag ser inga fördelar alls med att vara stressad. Stress kommer inte att ta mig dit jag vill!