När jag blev sjuk för mycket länge sedan så hände det något med min tid. Tiden blev ur led. Jag hade så många timmar att slå ihjäl och stod handfallen hur jag skulle fylla tiden. Under alla år har tid varit ett problem för mig. Jag har helt enkelt haft för mycket av varan.

Nu är jag sjukskriven på heltid efter ytterligare en psykos men tiden är inget problem längre. Tiden är i led igen. Jag har plötsligt inget problem med att fylla min tid.

Det har förstås inte så mycket med tiden att göra. Det är snarare ett tillstånd som jag befinner mig i. Jag går hemma och myser och kan oftast hitta på något som jag vill göra. Jag läser och har redan en lista på böcker som jag vill läsa. Jag pysslar hemma och upplever hemtrevnad. Att det är april och 20 grader varmt hjälper förstås till för jag kan sitta ute i solen och dricka mitt kaffe.

När du inte kan sova och tiden sniglar sig fram. Du vänder oroligt på dig från sida till sida. Du undrar hur du ska klara morgondagen om du inte får din sömn. Du är klarvaken och tankarna snurrar. Du kan inte hitta en bekväm ställning.

Detta har väl alla varit med om. Så har mitt liv varit under två decennier. Jag har inte kommit till ro och jag har oroat mig. Jag har inte känt mig bekväm eller avslappnad.

Och så plötsligt nu efter min sjätte psykos faller allting tillrätta som en lång utandning efter att ha hållit andan i 22 år. Jag tror faktiskt att jag är hemma igen efter en lång och farofylld resa ut i det okända. Hemma i mig själv igen. Precis där jag vill vara.